SSK-Djurgården

Skrivet 27 januari, 2015 Av I Debatt, Krönikor, Maria Andark, SHL - Elitserien

Vad ligger bakom SHLs något aggressiva offensiv?

Del 1.

Är en engagerad person och har under många år varit engagerad i hockeyn först på halvnära håll på lite olika sätt, sedan i styrelsearbete och därefter som klubbdirektör i Södertälje Sportklubb. Klev av i våras, men det berodde inte på ett minskat engagemang, det består, så ibland måste jag skriva av mig om nya och gamla tankar som växt fram över tiden. Senaste veckornas händelser med dels Timrå, dels SHL:s nya avtal med Svenska Hockeyförbundet (SIF) har även hos mig intensifierat tankarna. Då jag delvis samlar tankar från flera år så blir det några ord och jag går på djupet i en serie inlägg. Det första om Timrå la vi ut i söndags då det kändes som det brådskade. Nedan börjar jag att dels för att själv strukturera tanken, dels för att kanske öka förståelse hos någon, med en bakgrund. Gör inte anspråk på en heltäckande bild, men en del i alla fall. Går vidare i hur SHL möter de omvärldsförändringar som sker och hur de vill minska hotet från Hockeyallsvenskan, sedan varför det bara är semantik att SHL säger att ligan inte är stängd samt till slut varför jag tycker att supportrarna är mer kommersiellt bevandrade än SHL själva. Välkomna, får se hur många som härdar ut.

 

SHL vill stärka ligan

SHL jobbar på förändringar för att stärka ligan, bli mer professionell och långsiktigt konkurrenskraftig. Detta syfte är naturligtvis gott och självklart, däremot riskerar delar av strategin att försöka nå dit, leda till att de skjuter sig själva i foten.

 

Var står svensk hockey idag? Vad gäller utveckling av spelare är det rätt lätt att konstatera att vi ligger väldigt bra till om man sätter folkmängd i relation till hur resultaten gått i såväl junior- som seniormästerskap, liksom antalet draftade till NHL. Det betyder naturligtvis inte att man ska slå sig till ro, utan arbetet att stärka och bli ännu bättre skall så klart fortsätta. Inom damhockeyn har en förstärkning påbörjats, men ett jättejobb ligger framför våra fötter. Jag kommer dock nästan enkom behandla herrarnas högsta serier här.

 

Hockeyallsvenskans framfart ett hot mot SHL

Vad gäller kommersiellt så har vi idag två starka ligor, där inte minst Hockeyallsvenskan utvecklats kraftfullt senaste åren och är idag en betydligt starkare liga kvalitetsmässigt och genererar betydligt mer pengar än för 10 år sedan. Detta har även varit betydelsefullt för utvecklingen av spelare, dels då lagen i ligan kunnat satsa mer pengar på detta, dels då unga spelare utvecklats i en ännu bättre hockeymiljö. Ligan levererar många skickliga spelare till SHL och NHL. Allt till gagn för svensk hockey i stort.

 

Degradering – det stora hotet blev reellt

Samtidigt har ett antal klubbar i Hockeyallsvenskan, som tidigare spelat i SHL/Elitserien, haft enorma problem med ekonomin. Framför allt beroende på för dyra arenor med Hockeyallsvenska mått, även om några av dem hade det redan under tiden i Elitserien. Det har visat sig svårt i många fall att få ekonomi i dessa fastighetsaffärer bland annat på grund av att 25-28 matcher som ger fastigheten intäkter per år inte är tillräckligt för att täcka driftskostnaden utan det kräver många fler arrangemang, eller stora kommunala insatser. Klubbar har nog dels inte klarat det på grund av hur marknaden sett ut på orten, dels på grund av att man inte byggt nödvändig organisation då konferens- och eventverksamhet till mångt och mycket är en helt annan affär än hockeyarrangemang som man är organiserad för. Framför allt har nog ändå den springande punkten varit i vilken utsträckning kommunen har deltagit i finansieringen. Senaste exemplet är Timrå IK och EON arena som under de senaste åren men framför allt senaste veckorna brottats med konkurshot över sig. Detta har fått bland annat Christer Englund i en intervju i Hockeysverige (http://www.hockeysverige.se/2015/01/19/forbundsbasen-om-den-ekonomiska-krisen-klubbarna-har-tappat-i-scoutningen/) säga följande med anledning av Timrå-situationen:

”Ser jag det däremot övergripande från svensk hockeys sida är jag orolig för att vi får föreningar som inte fullföljer sina säsonger. Det innebär att man tagit sig vatten över huvudet. Man har då inte tagit höjd för att det kan hända saker och det bekymrar mig.”

 

Vidare säger SHL:s VD Jörgen Lindgren i en intervju med CMore (http://www.hockeysverige.se/robert-pettersson/2015/01/24/video-har-grillar-sanny-shl-bossen-tills-skamskudden-aker-fram/?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter )

”Vi klarar inte av att bedriva verksamheterna när det kommer rekonstruktioner mitt under pågående säsong, det ger ingen hållbarhet och trovärdighet i de frågorna.”

 

Det kan konstateras att det nog är näst intill omöjligt att få ihop ekonomin för de krav som finns på en SHL-arena i Hockeyallsvenskan, utan större kommunalt stöd. Detta fördjupar jag mig i ett mitt inlägg om Timrå där jag konstaterar att ett större kommunalt engagemang är kommunalt lönsamt.

 

En baksida för SHL-klubbarna med Hockeyallsvenskans framfart och ökade spelkvalitet är att Hockeyallsvenska lag allt hårdare konkurrerat om SHL-platserna. Jag är rädd för, att en del (naturligtvis eventuell och så fall minimal) i SHL:s upptåg är mitt fel. Säsongen 2011/2012 närmade sig sitt slut, det var väldigt dramatiskt som det ofta är mot slutet av säsongen. Vilka Elitserielag skulle spela den fruktade Kvalserien? Det stod mellan Linköping HC och Djurgårdens IF tillsammans med Timrå som var klara för kvalspel sedan tidigt. Aftonbladet gjorde ett heluppslag om jag minns rätt (del av artikel: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/shl/article14464909.ab) om lagen och hur förberedda eller inte de var för Hockeyallsvenskan. Samtidigt intervjuade de mig och ställde bland annat frågor kring hur ekonomin påverkades varpå jag berättade om halverad omsättning mm. En parantes i sammanhanget, men ändå, något som indikerar att de stora klubbarna tidigare inte sett att de riskerade att åka ner. Det framgick att både LHC och DIF saknade sådana klausuler, som SSK hade haft sen flera år, i sina spelaravtal som gjorde att alla spelaravtal med en sådan klausul kunde upphävas om man degraderades till Hockeyallsvenskan. Det skulle kunna innebära att klubben ska betala SHL-löner till sina spelare om de skulle följa de avtal som fanns. Vilket också senare skedde med Marcus Nilson. LHC och DIF var hypernervösa, det var tydligt. Helt plötsligt stod det klart att de kunde åka ur. Där någonstans tror jag Helber började fundera på vad man skulle göra åt risken för halverad omsättning, arenafinansieringsproblem mm. DIF åkte ur och bekräftelsen för att vilken klubb som helst kunde degraderas stod klar på ett till synes helt annat sätt än tidigare.

 

SHL:s kommersiella utveckling oroande

SHL har haft en positiv utveckling med stärkta TV-avtal, vad gäller sponsring i övrigt har jag inte tillräcklig insikt men hör folk tala om en negativ utveckling, vilket inte överraskar mot bakgrund av centraliseringen av huvudkontor i landet och internationaliseringen av bolag samtidigt som sponsorer kräver allt mer mätbara resultat. Sponsringen i marknadsmixen (de olika marknadsföringsaktiviteterna som företag företar sig) har ökat, men det beror nog främst på de stora idrottsevenemangen med många deltagare såsom stora löparfester etc, som dessutom kan ha tagit en del av arenaidrotten. Sponsringen står under förändring. Publikmässigt har den genomsnittliga publiksiffran i SHL varit ca 6200 sedan säsongen 2004/2005, innevarande säsong är den 6049, vilket kanske kryper upp mot slutet då det börjar gälla något, hm… Mot bakgrund av att det är första säsongen på länge med båda de publikstarka lagen Djurgården och Leksand så förstår jag oron för publiksiffrorna.

 

Hotet från såväl öst som väst – de snor våra spelare

KHL har också vuxit sig starkare och hotar SHL genom att locka spelare med högre löner samtidigt som publik- och sponsringsdelarna delvis ser problematiska ut. Visst förbehåll för hur den ryska ekonomin utvecklas, devalveringen av rubeln som försämrar spelarnas löner i internationella valutor enormt lär påverka KHL. Över tiden kommer de nog komma tillbaka och kanske ännu starkare. Antalet spelare som spelar i Nordamerika har också ökat väsentligt de senaste 10-20 åren. Självklart ska SHL jobba med dessa delar för att bli starkare och mer konkurrenskraftiga. Samtidigt får man någonstans vara realistisk och inse att Sverige är ett hyfsat litet land i relation till Nordamerika och Ryssland samt att internationaliseringen sannolikt inte kommer minska, tvärtom. Det handlar inte bara om hockey, det handlar också om att ungdomar idag gärna provar på att bosätta sig i andra länder för den personliga utvecklingens skull. Det gäller naturligtvis lika mycket hockeyspelare som oss andra. Trots allt är inte spelare livegna, de har ju ett liv som de vill utveckla på olika sätt, de tillhör varken klubb eller förbund. Vi får skapa våra verksamheter utifrån var Sverige befinner sig. Vi ska absolut kunna fortsätta slåss med de stora, men tror vi tjänar på att vara realistiska. Ser man på fotbollen har den bra publiksiffror per match (snitt Allsvenskan 2014: 7132 per match) i relation till hur Allsvenskan står sig internationellt kvalitetsmässigt (ligan rankad som ca 45:e liga i världen), i jämförelse med hur SHL står sig internationellt (finns ej officiell men enl inofficiella 3:a i världen). Uppenbarligen är inte spelarkvalitén alltid en springande punkt för publikantalet, för en del nördar ja, men enligt sifferexercisen inte för den stora massan.

 

Hur ska nu SHL möta dessa förändringar med minskad publik, förmodat minskade sponsorintäkter, ett starkare KHL och en Hockeyallsvenska som blivit starkare med lag som skickar ner traditionella SHL-klubbar? Allt skrämmande för SHL och dess klubbar.  Min syn hittar du i nästa inlägg ”SHL-klubbar möter omvärldsförändringar – startar CHL och minskar hotet från Hockeyallsvenskan”. Ger bland annat en inblick i varför SHL kunnat genomföra dessa förändringar med förbundets och Hockeyallsvenskans goda minne.

 

Tack för din tid och ditt intresse, hoppas på återseende.

 

Maria Andark

Företagare, fd klubdirektör Södertälje Sportklubb

Betyg 4.67 av 5

Skrivet av

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


2 + ett =