_myshadow_

Skrivet 8 april, 2015 Av I Krönikor, Poppen

Låt täcket falla, farsen är över

Jag hade en förhoppning att få skriva en sista krönika i stil med ”seger på alla fronter”. Istället blev det den glåmigaste och sorgligaste historia jag skrivit. Sämsta säsongen någonsin när det gällde som allra mest.

Vi vet hur det började med den så kallade ”Mobiliseringskampanjen” där det andades nybyggaranda. Man anspelade på supportrarnas känslomässiga strängar hårt att lukten av grupptryck hela tiden kändes närvarande.

Spelarbudgeten ökades rejält. Speciellt utvalda män från olika platser var kallade. Det var sådant som väckte mången supporters förtjusning och på Sportklubbens hemsida bytte vi tips och bilder med varandra, så som man ofta gör när man härjas av en stigande hybris.

Att ”vi” är bäst under sommarmånaderna, hör seden till. Och som brukligt så dröjde det inte länge innan vi så småningom tvingades inse att vi sitter fast i tiden och genomlider ”Groundhog Day”. Det är straffet för vårt högmod, så gudomligt att jag misstänker att Illuminati har ett finger med i spelet. Så nu sitter vi här med våra haveristiska teorier och skruvar ventilen från slangen och drar vår sista uppgivna suck.

Man kan ju fundera på vilka krav man egentligen skall ställa på Sportklubben. Efter år av famlande i blindo, så föll traversen i sargkanten. Det finns förresten en klassisk Sportklubbs-genre på temat: Kvalserie. Väl där snavar SSK runt och blir påmind om att den inte alls är som den tror att den är.

Ansvariga har förfogat över en budget som är i yppersta klass i Hockeyallsvenskan. De har misslyckats kapitalt varje säsong. Det har målats kulisser med knuten näve och där man de senaste fyra åren lyckats sänka varumärket SSK så förbannat att jag mår illa. Vad var den röda tråden när man skulle vända kloakströmmen med en extreme makeover? Blunda och håll tummarna?

Trenden sedan degraderingen från Elitserien blev alltså bara sämre och sämre. Hur är det ens möjligt, frågar jag mig. Ett tag nådde jag punkten där jag satt nöjd om klubben blev ett allsvenskt mittenlag. Med flackande blick och svettpärlor på läppen så inser jag att vår verklighet stavas: Division 1, Östra!

*

Framtiden för anrika Sportklubben i den nya fimpiga tillvaron lutar åt en skuggsida dit solens flämtande strålar aldrig når och kan lika gärna baxas ner till grovsoprummet.

*

När jag för sista! gången svängde ut från arenaparkeringen och sneglade upp mot Scaniarinken så tycktes den lyfta sin nattskjorta och moona.

*

-Hallå där! Ja just ni där borta som hela tiden kluckat irriterat mot besvikna supportrar som gett utlopp för sin frustration.  Sätt er ner. Händerna under låren, handflator neråt. Kan ni inte berätta en gång till, in i micken, om hur mycket alla kämpade…

*

Till sist, ett stort tack till dig Robin för att jag fick ännu en säsong med utrymme att skriva av mig på.

Nu är det över!

FINALE

 

Epilog

Jag skrev följande i säsongens första krönika:

”Skulle SSK göra ytterligare en fiasko säsong ska jag försöka ta mig in i Nordkorea för att svälta tillsammans med Kim Jong-Uns offer, i väntan på frihetens mössa.”

Under resans gång måste jag försöka klura ut varför jag dömts till det här straffet och hur jag ska häva förbannelsen.

Vem vet, någon gång får jag kanske börja en krönika med…

 ”Seger på alla fronter”

 

– VI GNUGGAR PÅ…

Betyg 4.70 av 5

Skrivet av

One Response

  1. Härligt trodde inte heller att vi kunde sjunka så djupt, hälsningar från Nord-korea

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


6 × = trettio sex